Tänk er det här.
Marika i sina nya Acne jeans, nyputsade skor och skinnjacka är på G.
Vi ska kolla ett hunddagis en tjej ska öppna i Mölnlycke.
Vi kollar inte upp innan vi åker var det ligger någonstans, utan vi litar på att GPS:en så klart ska vägleda oss.
Då finns inte gatan eller "byn" enligt GPS:en! Jaha...? Vi sitter i bilen som två frågetecken, vad gör vi nu?
Ringer då tjejen som har hunddagiset och hon försöker ge oss andra gator att söka på men förgäves.
Till slut får vi åka till närmsta centrum och sen ringa henne därifrån så hon får beskriva vägen per telefon.
Vi är ute i no-where! Kolsvart, inga gatulampor, knappt skyltar. Då får jag mina skrattanfall. Jag skrattar alltid vid fel tillfällen.
Till slut hittar vi huset.
Jag kliver ur bilen och jag fryser med en gång.
Tindra får träffa hennes (dagisets) två valpar och dom springer som dårar runt runt. jag ser hur Tindra blir gråare och gråare.
Le Marika, bara le. Fantastisk hundmiljö.
Vi går runt huset för att titta på hundgården. Det är kolsvart jag ser inte ett skit.
Jag tar ett steg och sjunker säkert 10 cm ner i blöt mark.
Jag försöker diskret, det är ju ändå mörkt, dra i jeansen vid knäna för att dom skall bli kortare, snälla låt dom inte släpa i marken..
Samtidigt som jag frågar henne frågor och ler så klart. Man skall alltid le.
Ytterligare sju steg i lera.
Nu skall vi tillbaka, ytterligare åtta steg.
Jag försöker se i mörkret om jag hittar någon torrare mark men det gör jag inte.
Hundarna kommer rusande.
Jag säger så klart.
-Å Tindra oj vad roligt du har! och ler.
Då hoppar hon upp på mig. Leende drar jag ner henne och känner hennes blöta grusiga tassar.
-Nää, Tindra inte hoppa...
Vi kommer till framsidan av huset och nu ser jag igen. Tindra är grå brun inte svart längre. Jag tittar inte ens på mina skor.
Vi pratar och diskuterar och bestämmer. Jätte bra! Ja men då kommer Tindra i morgon då.
Hej hej, hej då.
Klas fnittrar och tittar på mig. När vi sitter i bilen säger han.
- Vill man vara fin får man lida pin. Miss wannabie Carrie Bradshaw.
Mina skrattanfall är borta. Jag ler, man skall alltid le.
Ler även om jag mår lite illa av baj lukten, jo ja just det, det var inte bara lera jag trampade i.
Hundmiljö, perfekt för Tindra.
Jag blir så glad när solen skiner. Allt inombords blir så mycket ljusare och lättare. 
.jpg)
