Följ mig i min vardag som lever med min sambo Klas och vår älskade voffsa Tindra som jag fick i julklapp av Klas! Jag skriver om allt från mode till helt meningslösa saker :-) Välkommen!

Info från skoleleven

Igår (måndag) anlände jag, Kristoffer och David (båda killarna är bekanta från NK) till Proteko strax innan nio.
Ner i byggnaden till något allrum och satte oss bland massa andra elever som kommit. Framför oss på Whiteboard står det:

Välkomna Teko KY 12 och Handels KY.

Man sneglar ju givetvis på dom andra som redan sitter där.
Känner inte igen nån än så länge. (Inga så utstickande människor heller, typ som snygga eller coola, ingen ..jag vet man hade ju förväntat sig det)

Ramlar in mer och mer människor. Dom tomma stolarna fylls med people.
Majoriteten är så klart tjejer.
Börjar känna igen liiite ansikten.

VD för Proteko står och berättar om skolans historia och sånt där, och om hur många det är som får jobb efter, 90% i alla fall (flera t.o.m innan studierna är slut).
Verkar ju lovande.

Sen ska vi dela på oss.
Teko klassen går in i ett klassrum och Handelsklassen in i ett rum.
När vi satte oss där träffar vi vår utbildningsledare Solveig och får ännu mer information. Indelas i grupper (jag tillhör grupp 3 och grupp A)

Sen är det lunch. Då begav vi oss till lunchrummet (bamba fortfarande för mig).
Dagens rätter var: Laxpudding (åt jag) Veg lasagne och Färsbiffar med stekt potatis och tzatziki. Här i lunchrummet såg man lite annat folk. Träffade flera jag jobbat med.
Sen ska man komma ihåg att bära med sig brickan
(höll på att tappa min bricka den hade varit kul första dan i bamba)
och sen ska man skrapa av maten i en spann från tallriken, besticken i annan spann, fram till disken där man ser från höften till bröstet (alltså inte ansiktet) på en människa (?)och som halvt som halvt hjälper dig ställa tallriken på en plats, glaset på en och sist men inte minst.. Brickan skall ställas rakt och fint så den går in i diskmaskinen rätt sen. Kändes som jag kommit tillbaka till högstadiet. Jag kan inte ens minnas att man gjorde så på gymnasiet ens.
Då ställde man nog hela brickan i ett sånt där "brickställ" ni vet. Om jag minns rätt? Gud vad längesen de ee..

Sen körde en buss oss till något ställe i skogen (minns inte namnet). Grupperna vi indelades i skall nu gå till olika stationer och utföra olika problemlösningar (lekar). Riktigt kul var det men det irriterar mig fortfarande fruktansvärt bara att vi inte klarade "lianen". F*"#N..
Vi kom på tredje plats,(av sex grupper)våran grupp var nr tre, och som vi sen döpte till "3 is the magic number".....
Och vår kamplåt va som låten. (Jack Johnson)Och dans till så klart!

1..(alla sjunger och dom tre längst fram sträcker sig fram) 2.. (alla sjunger, jag och två andra sträcker sig fram) 3... (alla sjunger och dom tre längst bak gör någonting)
(börjar ta i)
-Vi ska kämpa vi ska slåss vi ska vinna!!!! Three is the magic number!!,
och alla sträcker sen upp som avslut tre fingrar i luften..

Vuxna elever är detta. Snittåldern 25.

Vi vann inte med den kamplåten. (jag kom på namnet för gruppen)

Efter vi ätit grillmat (kock och servitriser under ett tält) så går bussen tillbaka till Borås. Framme 19:51 exakt (kollade på bussens klocka).

Sen hemma i gbg halv nio hann jag lägga mig på soffan innan CSI började (som var skitbraaaa igår). Tog ett hett bad innan jag la mig och sov sen sött ett tag.
Jäkligt lång dag.
Komma ihåg namn på dom i klassen, få papper, köpa böcker, göra bra intryck, lära sig på nytt att ta bort brickan i lunchrummet efter sig, komma ihåg lärarnas namn, kunna smidigt lirka sig med kroppen under spindelnät på en station i skogen och hälla vatten i ett rör, komma ihåg kod till datarummet, slänga sig i ett rep och dunsa i med röven i marken på en stor trädrot, hitta bland alla korridorer, veta vilka grupper man tillhör...
Oj oj oj :-)

Inga kommentarer: